Carina

Heeej...

Idag kom den dagen jag inte ville skulle komma, men ändå visste att den skulle komma nån gång. Men försökte att dölja det hela tiden, men man kan inte gömma sig för verkligeheten. Trodde aldrig att det kunde hända carina, att hon en dag skulle försvinna vet väl alla, men inte på detta sett och inte nu....absoult inte nu. Hon var ju bara 47år. Fanns så många år kvar för henne, men denna jävla fittvärld är ju så himla orättvis så det är inte sant. När hon låg i sin soffa med sina fina kläder idag såg hon bara ut som en liten flicka som sov. Det försökte ja intalla mig själv hela tiden. Och så väntade man på att hon skulle ta ett andetag, eller att hon skulle röra på dig, eller man skulle vakna upp ur denna jävla mardröm. Tycker så himla synd om mina kusiner, lider verkligen med dom, usch...Så jobbigt...och så alla andra förstås som är runt omkring pappa och farmor och carinas syskon...sänder en stor kram till er alla!!! Men nu vet jag att carina har det mycket bättre, så hon slipper lidandet och den jävla cancern.....och så har ju farfar vid sin sida nu och lilla glenis:):)

Till Carina: Jag älskar dig min underbara faster. Saknar dig varje sekund. Jag hoppas att du har det underbart bra där du är. Saknar din svordomar, ditt skratt och ditt humör:) DU kommer alltid att finnas i mina tankar och minen. Vila i frid nu kära faster. Älskar dig<3

Till Barnen: Älskar er alla, och jag hoppas att ni vet att jag finns här för er, fast det kanske inte alltid har märks. Lider verkligen med er. Sänder stora kramar till er alla.