Hmm

Heej!!

Igår ringde mulla till mig och frågade om jag ville följa med henne o sara hem till henne. Klart jag ville tänkte, vill ju finnas där för camilla. Men när vi närmade oss dörren började det kännas lite konstigt, hade ju inte vart i lägenheten sen carina somnade in. Ja ville samtidigt gå vilket ja gjorde men samtidigt kändes det konstigt, eller liksom carina fanns ju inte där längre. Och alla minnen från dagarna innan hon somnade in kom upp i huvudet igen. Ja försökte vara stark för camilla skull också, ja vet ju hur ledsen hon är fast hon också försöker vara stark. Men när ja fick se ett kort på carina på bordet, då kunde ja liksom inte hålla mig, förlåt camilla, men ja vart så ledsen när ja såg din mamma, saknar henne så grymt mycket, kan bara inbila mig hur mycket du saknar din mamma. Men i alla fall, så kändes det bra efter tag, camilla och jag satt och pratade lite om allt möjligt, vilket var skönt för min del och jag hoppas att det kändes bra för henne med. Som jag sa till camilla igår, det går inte att få in i huvudet att carina inte finns längre, fast att jag vet det, jag såg ju henne liksom, men nae jag vill inte förstå det. Och alla omkring som är så orespektlösa och typ skiter i att carina inte längre finns hos oss kan ju bara dra åt helvete rent ut sagt. Tycker inte att man bara kan vara ledsen en dag och sen leva vidare som inget har hänt, Hallå liksom, carina var inte bara en människa som man kände, hon var en underbar kvinna som var älskad av många!!! Men samtidigt som ja vet att carina ville att vi alla skulle leva vidare, kan ja inte fullt ut leva vidare eller hur ja ska säga. Ursäkta om ja är jobbig, men måste fan säga vad ja tycker o tänker. Jag har i alla fall inte glömt dig carina och det kommer jag ALDRIG att göra!! Du finns i mina drömmar och i mina tankar varje dag.
Älskar dig och saknar dig min lilla faster<3

Puss o kram

(tack för igår igen camilla, det är bara att ringa mig när du vill, älskar dig)